In Memory of MySpace
Ett intressant fenomen i våra moderna liv är det som vi kallar Ben & Jerry's. Det är omöjligt att neka den kraft som denna exceptionella glass utövar på oss. Den är som dopaminer i en delikat, krämig, och alldeles för dyr form. Den smak man väljer sätter prägeln på hur kvällen kommer att se ut. Ikväll har jag tillexempel haft en väldigt Chocolate Fudge Brownie-kväll. Jag spelade ett säkert kort, för jag ville känna mig bekväm under kvällens gång. Jag vill känna mig hemma på ett vis. Inga risker skulle tas, inga chansningar, endast ren och skön avslappning. Hade jag känt mig lite äventyrlig så hade jag kanske för första gången provat på en av smakerna som innehåller nötter. Men ett såndant stort kliv vågade jag inte ta idag. Det får bli en annan gång. En annan grej med glass är att det känns inte lika onyttigt att häva i sig som tillexempel chips eller någon annan form av snacks känns. När jag tittar mig i spegeln efter att ha krängt en hel Ben & Jerry's, så ser jag nästan lite muskulösare, smartare, och en aning charmigare ut. Det är lite som efter första joggningrundan för säsongen. Så fort man kommer hem och tittar sig i spegeln så ser man ut som en ung Sylvester Stallone hämtad ur Rambo II. Man känner samma grad av självsäkerhet som, i ett tidigare inlägg nämnt, Tom Sellecks mustasch. Upplevelsen av stolthet går att jämföra med den som jag antar Ron Jeremys könsorgan känner. Med andra ord intar man en karaktär som på något plan går att likna med Clint Eastwood. Mannen utan namn, och det namnet är Clint Eastwood. Ignorera logiken och bara njut.
Mycket produktplacering och name dropping just nu. Jag är sanneligen en individ förstörd av populärkulturen, i en sorgligt facebookande generation. Ska dock inte ägna mig åt hyckleri, det är inte coolt. Vad skulle man göra utan Facebook? Skaffa MySpace? Skulle inte tro det. Jag tillhör inte ett av alla de miljoner band som desperat försöker slå igenom med hjälp av att distribuera sin musik på MySpace. Alla kan vi inte vara Lily Allen och sjunga Fuck You som om vi inte bryr oss. För vi har faktiskt Facebook.
Sömnpiller & Asteroider har jag äntligen lyckats definiera på ett sätt så att det går att urskilja en typ av meningsfullhet. Det är lite som dag och natt, ying och yang, mode och vi som inte skulle kunna bry oss mindre om vilken jävla skjorta du har på dig. Alternativt strumpor. I alla fall, för att sätta bloggnamnet i kontext. Om nätterna går det att urskilja två extrema sätt att handla på. Du kan antingen desperat söka efter ett slut på dagen och ta ett par Sömnpiller, lämna dagen bakom dig och bli lite groggy, och somna strax därefter. Eller så kan du njuta av att mörkret äntligen lagt sig och gå ut för att titta på natthimeln, och Asteroider däri. Allt handlar om ställningtagande till situationen man befinner sig i, och vilka värderingar man har. Valen man gör faller ofta åt ett håll och inte ett annat. Men lever antingen ett svart eller ett vitt liv, man tar antingen ett Sömnpiller eller så tittar man på Asteroiderna. På ett sätt som natt och dag, fast på ett lite mer rymdrock inspirerat retro vis. Dessutom är det även jävligt coolt.
Nattflum är kul. Nu till nattens spelningslista.
Bob Dylan - Desolation Row - Ett 11 minuter och 21 sekunder långt mästerverk. Bob Dylan är en gud, men faller det inte riktigt i smaken så kan ni annars testa den punk inspirerade covern. Den hittar ni här.
Tapes N Tapes - Le Ruse - För er som gillar indierock. En skön indierock-anthem från ett av världen bästa halvkända indierockband, håll till godo.
Gorillaz - On Melancholy Hill - Gorillaz, vad mer ska man säga? Skön låt som av någon anledning får mig att tänka på stora svampar med små stugor på toppen. Wierd
Weezer - El Scorcho - Bland det bästa och skönaste Weezer har åstadkommit. Lämnar sinnet i ett tillstånd där man inte hade kunnat bry sig mindre. Boostar hjärnan med coolhet.
Blink 182 - Violence - Udda, men utan tvekan asgrym låt från Blink-pojkarna. Kände att jag var tvungen att bygga på världen väldigt dåliga Blink-audiotek än en gång. Skärp er för fan!
Med det säger Lillalocke god natt och lycka till. Kom ihåg: Sitt inte på bänkar, bänkar är för alkisar! Den bjuder Eddie Brandin på, vars blogg ni bör surfa in på nu. Han är ju trots allt en del av "Super Bästa Vännerna", mer om det senare. Länken finns på sidan.
Fred ut Bloggosfärdfisk/ Lillalocke
Mycket produktplacering och name dropping just nu. Jag är sanneligen en individ förstörd av populärkulturen, i en sorgligt facebookande generation. Ska dock inte ägna mig åt hyckleri, det är inte coolt. Vad skulle man göra utan Facebook? Skaffa MySpace? Skulle inte tro det. Jag tillhör inte ett av alla de miljoner band som desperat försöker slå igenom med hjälp av att distribuera sin musik på MySpace. Alla kan vi inte vara Lily Allen och sjunga Fuck You som om vi inte bryr oss. För vi har faktiskt Facebook.
Sömnpiller & Asteroider har jag äntligen lyckats definiera på ett sätt så att det går att urskilja en typ av meningsfullhet. Det är lite som dag och natt, ying och yang, mode och vi som inte skulle kunna bry oss mindre om vilken jävla skjorta du har på dig. Alternativt strumpor. I alla fall, för att sätta bloggnamnet i kontext. Om nätterna går det att urskilja två extrema sätt att handla på. Du kan antingen desperat söka efter ett slut på dagen och ta ett par Sömnpiller, lämna dagen bakom dig och bli lite groggy, och somna strax därefter. Eller så kan du njuta av att mörkret äntligen lagt sig och gå ut för att titta på natthimeln, och Asteroider däri. Allt handlar om ställningtagande till situationen man befinner sig i, och vilka värderingar man har. Valen man gör faller ofta åt ett håll och inte ett annat. Men lever antingen ett svart eller ett vitt liv, man tar antingen ett Sömnpiller eller så tittar man på Asteroiderna. På ett sätt som natt och dag, fast på ett lite mer rymdrock inspirerat retro vis. Dessutom är det även jävligt coolt.
Nattflum är kul. Nu till nattens spelningslista.
Bob Dylan - Desolation Row - Ett 11 minuter och 21 sekunder långt mästerverk. Bob Dylan är en gud, men faller det inte riktigt i smaken så kan ni annars testa den punk inspirerade covern. Den hittar ni här.
Tapes N Tapes - Le Ruse - För er som gillar indierock. En skön indierock-anthem från ett av världen bästa halvkända indierockband, håll till godo.
Gorillaz - On Melancholy Hill - Gorillaz, vad mer ska man säga? Skön låt som av någon anledning får mig att tänka på stora svampar med små stugor på toppen. Wierd
Weezer - El Scorcho - Bland det bästa och skönaste Weezer har åstadkommit. Lämnar sinnet i ett tillstånd där man inte hade kunnat bry sig mindre. Boostar hjärnan med coolhet.
Blink 182 - Violence - Udda, men utan tvekan asgrym låt från Blink-pojkarna. Kände att jag var tvungen att bygga på världen väldigt dåliga Blink-audiotek än en gång. Skärp er för fan!
Med det säger Lillalocke god natt och lycka till. Kom ihåg: Sitt inte på bänkar, bänkar är för alkisar! Den bjuder Eddie Brandin på, vars blogg ni bör surfa in på nu. Han är ju trots allt en del av "Super Bästa Vännerna", mer om det senare. Länken finns på sidan.
Fred ut Bloggosfärdfisk/ Lillalocke
Kommentarer
Trackback
