Pulp Fiction

"My mama always said some things are better left unsaid.  Then again, she said it, so I guess she didn't really play by the rules".

Gillar ovanstående citat. Det är antyder på hur meningen är motsägelsefull i sin natur. Dock kanske med mer komisk tyngd än filosofisk. Men om jag förstår dem gamla filosoferna rätt så är alla saker och ting flerdimensionella. Inte för att jag har läst filosofi, jag chansar bara vilt. Men allting går att använda i skapandet av allegorier, och alla ting har ett symboliskt värde. En uggla kan vara en symbol för kunskap. En ros kan vara en bildlig framställning av en vacker flicka, en man kan vara döden, och Xena - Krigarprinsessan kan ses som den mjukaste formen av porr.

Citatet säger att vissa saker är bättre osagda. Då är ju metaforer fantastiskt bra att använda sig av. I alla fall till den grad då det fortfarande är förståeligt. Hade citatet formulerats på följande vis; "My mama always said that sometimes it's better to swallow, rather than spit". Då hade uttrycket fungerat, eftersom att man då först hade varit tvungen att  tolka vad som sägs, och tolkningar varierar från person till person. Citatet hade beviljats en form mening, men å andra sidan hade man kanske aldrig, efter dem ordvalen, sett sin mamma på samma sätt igen. Men det är intressant att belysa. Oöverensstämmelsen mellan vad en mening utsäger, och vad det sunda förnuftet förväntar sig att det ska betyda. Tokigt flum som hör hemma på högskolors humanistiska institutioner.

Det finns en skör gräns mellan vad man bör säga, och hur länge man orkar anspela på vad som sägs. Antingen slutar man för att man inte vill gå för långt, eller så orkar man helt enkelt inte gå längre. Det sistnämnda är fallet just nu, jag är trött. Men samtidigt lämnar jag nu dessa tankegångar innan jag avslöjar hur lite jag egentligen vet. Jag vill inte gå för långt och bevisa min idioti. Som till exempel Michael Bay gjorde med den andra Transformers-filmen. Bara ett riktigt jävla R-tard kan åstadkomma något sådant monsteriöst hemskt. Det skulle inte förvåna mig om han, i den tredje Transformers-filmen, introducerar en homosexuell robot. Inte för att jag är emot homosexuella. Jag tror bara att om man påstår att robotar har någon form av sexualdrift, så har något gått fel i hjärnan. Jag skulle tro att robotar först ville eftersträva sitt huvudsakliga syfte och försöka åstadkomma detta, innan dem börjar fundera över vilken sexuell läggning dem har. Men det är ju trots allt film. Väldigt dålig film. Om ovanstående citat skulle appliceras på Michael Bay, så hade det nog låtit som något i stil med det här; "Michael Bay's mama always said some things are better said and illustrated, for example two robots fucking".

När vi ändå är inne på film så tänkte jag igår på film och hur fast jag är i att föredra film som är skapad under den tiden jag funnits på planeten jorden. Jag är ingen fanatiker av gamla klassiker. Jag tycker på ett sätt att det är överskattat att påstå att dem bästa filmerna gjordes innan 90-talet. Jag förstår nostalgin, men jag köper den inte. Om folk vill leva kvar i sin egen tid, och film är en bidragande faktor till att göra det, så tycker jag absolut att dem ska lyfta sina gamla klassiker mot skyarna. Men dem bör aldrig tro att jag tänker hålla med. Jag kommer förmodligen göra samma sak om 50 år, när jag förlorat förmågan att anpassa mig till den kommande och pågående verkligheten. Men några favoriter går det att finna innan min tid var kommen att födas, och om jag ska välja fem favoriter så är det utan tvekan; Once Upon a Time in the West, Evil Dead II, Den Gode den Onde och den Fule, Aliens och Die Hard, som släpptes 6 dagar innan jag föddes. Det var med andra ord på håret att den kom med på listan. Taxi Driver lämnar jag som en så kallad "bubblare". Nu kan man ju undra var filmer av bl.a. Stanley Kubrick, Alfred Hitchcock och Woody Allen blivit av. Tyvärr så faller dem kort, även om A Clockwork Orange är en fantastisk film. Jag föredrar Sergio Leone över alla tre. Spaghetti Western spöar det mesta, John McClane likaså. Deal with it.

Nog med mediehorande och filmnördande, och vidare till dagens playlist.

Angels & Airwaves - Young London - Alternativ rock möter pop med en liten indiekänsla, toppat av ett riff inspirerat av AC/DC's thunderstruck. Ett recept som inte kan gå fel.

Pixies - Wave of Mutilation (UK Surf) - Pixies gjorde allt som var coolt innan det var coolt. Udda, men sjukligt skönt. Inte för alla, men i alla fall för mig. Ego

Motion City Soundtrack - Pulp Fiction - Ett av Motion City Soundtracks små pop-rockiga mästerverk. Catchig låt med udda text, håll till godo. 

The Strokes - Automatic Stop - Är trött, men låten är i alla fall väldigt gemytlig mot öron och dylikt.

Boxcar Racer - Elevator - Har tidigare nämnt Boxcar Racer. Detta är enligt mig en av dem bästa låtarna som någonsin gjorts. Ackordflödet är detsamma genom hela låten. Texten är bland det bästa jag varit med om. Ett snyggt djup på orden som sägs. Lämnar lite utav ett mysterium efter sig, angående vilken händelse den anspelar på. Travis Barker leker även lite friskt med ett relativt enkelt trumkomp. Jag blir tokig av glädje.

Det var allt. Tack för denna gång.
Fred ut/ Lillalocke











Kommentarer
Postat av: Anonym

Askul att läsa din blogg, du är ju som sagt grym på att skriva Stoffe!

2010-04-21 @ 17:19:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0