Lillalockes Guide till Galaxen

Än en gång glömde jag att ägna lite av min uppmärksamhet till ett evenemang skapat för att främja moder jord. Earth Day ägde visst rum igår och jag glömde att uppmärksamma för att bli mer medveten. Eller kanske glömde jag att engagera för att få mer förståelse. Någonting där min förmåga att inte göra saker hindrade mig från att göra saker, eller något i den stilen. Den enda jag märkte som berörde Earth Day var att min favoritbassist gav ut en egen, specialdesignad t-shirt, i utbyte mot 3 gamla t-shirtar som han sedan kunde ge bort till mindre förmögna. Jag uppmärksammade inte det här för den goda andans skull. Jag ville helt enkelt ha den där t-shirten. Sorgligt, eller hur? Vi förstör samhället runt oss, eller så förstör samhället mig? Men till mitt försvar så var t-shirten fruktansvärt cool.

Jag ska inte låta den cyniska sidan inom mig segra idag. Jag tror på förändring och det framtida hoppet för vår planet. Det enda som saknas är engagemang. Så jag tillhör väl den där lilla gruppen på 5 och en halv miljarder människor som hade engagerat sig, men dem var lite trötta just den dagen. Jag lyssnade i alla fall på Vampire Weekend igår, den musiken känns väldigt organisk och naturvänlig enligt mig. Det känns som att lyssna på ett buskage som lirar indierock. Det är nog dem afrikanska trummorna som gör det, skulle jag tro.

För att fortsätta på Earth Day-temat så tog jag en närmare titt på hur denna gröna och insiktsfulla dag har valt promota sig. Eller kanske mer hur den har promotats av andra.



Den här bilden tillexempel. Det är inte någon indie-influerad film om någon översjälvständig, hipp tonårstjej som dem promotar. Indiekänslan kan kanske ses som jordnära, och jordnära är kanske bra eftersom att hela grejen handlar om jorden. Eller så framställer dem det som jordnära för att det inte ska kännas så långt ifrån och övermänskligt. För det är ju lite större än den lilla jordnära personen. Målet är långt ifrån i sin natur, och målet är natur. I alla fall en bra sådan, eller något i den andan. Den new-age inspirerade goda andan. Utomjordingar, marijuana och moder jord, det är exakt vad Earth Day handlar om, eller inte. Men om vi ska gå tillbaka till bilden så är det inte Juno som dem promotar. Hade dem slängt på lite akustisk, smått annorlunda indiemusik av något band som vill se små och udda ut i allmänhetens ögon, då hade dem nog hittat pricken som hör hemma över I'et. Jag förstår hur dem vill att bilden ska framstå, men jag förstår inte. Är indiegenren vän med naturen? Om Juno och sångaren i Vampire Weekend hade legat med varandra, hade ett nytt jordklot isåfall tittat fram efter 9 månader? Juno kan ju det där med graviditet, så varför inte.

Dem här bildera skrämmer mig bara. Det skriker sekt så högt att Ku Klux Klan blir avundsjuka. Fast den första påminner dock lite mer om början på en basketmatch. Domarn kastar upp bollen, och spelarna försöker hejdlöst få tag i den. Är det metaforen? Är kampen om jorderns fortlevnad en basketmatch? Om vi ska följa stereotypen så betyder det alltså att vi måste utöka den svarta befolkningen. Där har vi räddningen.




Den här bilden är i alla fall någerlunda ärlig. Den gömmer sig inte bakom någon tecknad, söt, indieinfluerad mask. Den framställer heller inte strävan efter en hållbar utveckling likadant som strävan efter att utrota minoriteter i samhället. Den dyrkar inte jorden, och vill inte döda afro-amerikaner i planetens ära. Det enda felet med bilden är att den enligt mig är lite taskig, och jag förväntar mig ett förlåt. Enlgit denna bild så mobbar jorden oss. Den tänker ge oss en "wedgie", sen utrota oss. Där har organisationen Friends något att bita i.


Om ni vill ha någon form av avrundning på inlägget, så klicka här.
Fattar ni? Gör ni det är ni exceptionella individer, eller idioter som hittar mening och djup i allt. Till exempel personer som analyserar konst och försöker hitta en enhetlig mening i tavlor, böcker etc. Förstör inte detta hela meningen med konst? Men i alla fall. Vi lämnar det abstrakt och öppet för tolkning av absolut ingenting.

Fred ut/ Lillalocke